Sol!
Äntligen sol, äntligen vår!
AAAAAAAAAAAAAAAARHHHHHHHHHHHHHHHHHHHIIIIIIIIIIIEEEWWWHHOOO, som Ronja skulle ha uttryckt det.
Idag fick jag mig ett gott skratt,eller flera egentligen men hursomhelt. Vi (Car-Car, Jo-Jo, Bri-Bri och jag) sittre i fiket på Högskolan och in kommer en herre: "Tjena! Jonas! Tjena, hej!" Han verkligen vrålar så alla hör. Brevid sig har han sin side-kick, en blyg herre i rutiga byxor. Jonas själv har tonade halv-pilot-glasögon, tonen är lila. Han har en kappa och en batikscarfs i vitt/grå/blå-ton (ja, färgstegrar alltså). Han har även blonda slingor i det hår som för ca tio år sedan började ta en grå ton. Han saknar totalt haka, varav en prydsamm kalkonhaka hänger och fladdrar när han pratar, gobbel-gobbel. I samtalet som man med lite kraft oftast kan tänka bort tränger ibland vissa ord igenom, såna som han uppenbarligen vill att andra ska höra... "mitt i Skåne, javisst, MITT I! Ja, absolut! Marknadsföring... Min första restaurang! Detta känner jag kommer bli otroligt bra! Inga problem,inga problem!"
Han är en sån man gärna vill kolla på eftersom något inte stämmer, eller inget stämmer, hans ålder stämmer inte överens med hans sinne, han vill egentligen vara en 25-30-årig egenföretagare/mäklare/något annat snajsigt yrke, men icke! Han är garanterat säljledare över sin grupp av tvättmedelsförsäljare... Åh, herre!
Mitt i allt detta, i denna fascinerande människas enmansshow, så märker jag att han är lite lik mitt ex, om typ 25 år, haha, samma stil, samma påhittade pondus, samma ambitioner, samma bullshit. Jag ler inte bara på ytan, jag finner mig själv hånleendes inombords... ME LIKE!
Hursomhelst, det är torsdag kväll, min man är på poker och jag skäms inte för att dricka vin själv, icke! Det är smarrigt...
PUSS
AAAAAAAAAAAAAAAARHHHHHHHHHHHHHHHHHHHIIIIIIIIIIIEEEWWWHHOOO, som Ronja skulle ha uttryckt det.
Idag fick jag mig ett gott skratt,eller flera egentligen men hursomhelt. Vi (Car-Car, Jo-Jo, Bri-Bri och jag) sittre i fiket på Högskolan och in kommer en herre: "Tjena! Jonas! Tjena, hej!" Han verkligen vrålar så alla hör. Brevid sig har han sin side-kick, en blyg herre i rutiga byxor. Jonas själv har tonade halv-pilot-glasögon, tonen är lila. Han har en kappa och en batikscarfs i vitt/grå/blå-ton (ja, färgstegrar alltså). Han har även blonda slingor i det hår som för ca tio år sedan började ta en grå ton. Han saknar totalt haka, varav en prydsamm kalkonhaka hänger och fladdrar när han pratar, gobbel-gobbel. I samtalet som man med lite kraft oftast kan tänka bort tränger ibland vissa ord igenom, såna som han uppenbarligen vill att andra ska höra... "mitt i Skåne, javisst, MITT I! Ja, absolut! Marknadsföring... Min första restaurang! Detta känner jag kommer bli otroligt bra! Inga problem,inga problem!"
Han är en sån man gärna vill kolla på eftersom något inte stämmer, eller inget stämmer, hans ålder stämmer inte överens med hans sinne, han vill egentligen vara en 25-30-årig egenföretagare/mäklare/något annat snajsigt yrke, men icke! Han är garanterat säljledare över sin grupp av tvättmedelsförsäljare... Åh, herre!
Mitt i allt detta, i denna fascinerande människas enmansshow, så märker jag att han är lite lik mitt ex, om typ 25 år, haha, samma stil, samma påhittade pondus, samma ambitioner, samma bullshit. Jag ler inte bara på ytan, jag finner mig själv hånleendes inombords... ME LIKE!
Hursomhelst, det är torsdag kväll, min man är på poker och jag skäms inte för att dricka vin själv, icke! Det är smarrigt...
PUSS